För drygt en månad sen hade jag stora drömmar för framtiden, jag skulle fortsätta jobba så jag en dag skulle ha råd med ett fint litet torp där jag och min familj skulle kunna ha det bra, jag skulle skaffa minst ett barn till och tom gifta mig.

Nu i dagsläget har jag inget av detta kvar det känns som att jag var så nära mina drömar när dom rycktes bort att nu spelar det ingen roll längre, varför skulle jag ens försöka uppnå någonting.

Varje dag vaknar jag och undrar om jag verkligen måste genomlida en dag till i detta helvete, jag har lärt mig att man måste kämpa och vara stark för det och dom man älskar, men när man slits itu är det svårt att kämpa svårt att vara stark då är det lättare att sticka huvudet i sanden och låtsas.

"hur är det med dig?" det är en fråga som har cirkulerat ganska ofta den senaste tiden och jag har insett att människor som bryr sig om en inte vill höra hur det egentligen är så man ger dom det svar dom vill ha "jo det går framåt".

Så från det "perfekta" livet till att kanske ha ett förhållande i hemlighet, kanske kunna finna sinnes ro, kanske bli hel igen, är inte det en ganska lång uppförsbacke?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Men det finns sånt som gör det ljust igen! Så går en låt av svenska björnstammen, det är väl lite så det känns nu, fan snart tre månader sen det hände och ibland känns det som igår, men andra dagar känns det bara som en sån där mardröm man ha haft so...

Igår hade jag en hel massa funderingar men inga svar, åkte hem fån jobbet med den fetaste ångesten någonsin men bestämmde mig för att det inte spelade någon roll, tog en jogging tur som gjorde att jag höll på dö!   Så väl hemma kände jag mig redo...

Jävlar vad jag saknar dig nu, det har ju inte gått många dagar egentligen men det är påtagligt att det var ett framtvingat beslut ett beslut jag önskar att jag aldrig behövt komma till.   Jag förstår inte vad som kan vara viktigare än kärleken vi...

det är inte nådigt kallt ute, men man borde inte vara förvånad shit happens varje vinter typ bara det att vi blev bortskämda länge i år.   För tillfället har allt spännade stannat till och det känns som att nu är det lugnet före stormen, jag förs...

Ja alla hanterar vi ju kriser på olika sätt, själv så blir jag först mycket mycket nere sen börjar jag komma på saker jag måste hitta på för att ha något att göra hela tiden, nu börjar väl chocken att lägga sig och man måste inse att livet tog inte s...